Kollegas övergrepp, Kränkande kommentarer/sexuella anspelningar, Sexualisering av person

Erbjöd samlag som tröst

Hade en arbetskamrat som märkligt nog alltid skulle ha något i hyllan ovanför där jag stod så fort jag var vid diskbänken i personalpentryt. Hur jag än flyttade mig så hamnade alltid hans höft med kön mot min rygg/rumpa. Det här hände gång på gång och jag började kika i korridoren var han var innan jag gick till pentryt.

En förtroendevald ville ha teologiska samtala med mig – i sin bil på en parkering nära hans bostad. Jag nekade och han behandlade mig som skit efter det.

Men det värsta var när jag gick igenom en stor relationskris med min dåvarande livskamrat. En präst och nära kollega till mig kände till det hela – hans sätt att skämta hade ofta sexuella undertoner och en dag när jag mådde som sämst så råkade han finnas i närheten. Jag grät och visste varken ut eller in – han var lugn och förstående så jag lugnade ner mig. Då när jag är lugn så föreslår han mig att jag borde gå till sängs med honom! ”Det spelar väl ingen roll, ingen behöver veta något, inga arbetskamrater eller din livskamrat – det är bara mellan oss två.” Jag fattade ingenting… Efter det blev det aldrig riktigt bra mellan oss – han behandlade mig med förakt och jag vågade inte prata med min chef – tänk om det var mitt fel?!

Jag har genom alla år burit på så mycket skam och tänkt att det är mitt fel – jag skrattar för högt, jag är för glad och bubblig av mig. Man missförstår nog mina signaler. Efter ett par varv i KBT-terapi har jag förstått att det inte är sant. Numer har jag ett helt annat kroppsspråk än tidigare – ser till att vara något lite kylig och avståndstagande – jag hälsar numer enbart i hand. Men jag är SÅ less på att aldrig bli tagen på allvar trots att jag gång på gång gått till chefer och bett om hjälp, trots att jag lugnt sagt till dessa förtroendevalda män att jag bestämmer vem som rör vid min kropp och hur. Det måste få ett slut någon gång…