Församlingsbo utsätts av anställd, Skyddande av förövare, förövaren får sympati, Svek, repressalier, bestraffningar, Utnyttjande/övergrepp på underårig

Övergreppen pågick i flera år

Det är jobbigt att berätta detta. Jag har gjort det förr, och det var hemskt. Jag anmälde honom till domkapitlet för flera år sen. Och det jag utsattes för då av ”vänner” som tog hans parti, av domkapitlet och av biskop höll på att kosta mig livet. Jag stod inte ut med att leva i en värld där det är okej att våldta barn och ge barnet straffet.

Första gången han förgrep sig på mig var några veckor efter konfirmationen. Jag var oskuld innan dess. Han var min konfirmandpräst. Övergreppen pågick i flera år. Det var olika nivåer av sexuella övergrepp; allt från oönskat uppvaktande, tafsande till regelrätta våldtäkter där han serverade sprit och våldtog mig när jag var så full att jag inte kunde freda mig eller röra mig. Det skedde i kyrkans lokaler, i Taizé, på konfirmandläger etc. Skammen ledde till svåra självskadebeteenden.

Jag övertalades av människor på stiftskansliet att komma in med en anmälan. Jag blev lovad sekretess. Det hölls inte, vilket ledde till att jag var jagad av media under en lång period. ”Förhöret” i domkapitlet var fruktansvärt. Jag tvangs sitta där och svara på kränkande frågor, och bildbevisen jag hade fick jag visa upp i stiftskansliets kapell. Jag glömmer aldrig ångesten över att se hans nakenbilder ovanför altaret, som nån sorts sjuk altartavla. När jag inte ville visa dem där fick jag höra av biskopen att det var där eller inte alls som gällde, för Kristus är allestädes närvarande. När han sen inte blev avkragad, och jag istället blev avstängd från mina präststudier kände jag inte Kristus nånstans.