Kollegas övergrepp, Skyddande av förövare, förövaren får sympati

Prästkandidat skyddas efter våldtäkt

Kvällen var sen och studentfesten var slut. Av vad jag trodde var omsorg av honom i erbjudandet om sovplats stannade jag kvar. Jag ville sova. Det ville inte han. ”Nej” sa jag och knep ihop benen. ”Slappna av sa han” och tog min vilja och handlingskraft ifrån mig. Jag bara låg där. Gnydde av smärta. ”Är jag för stor?” frågade han och det enda jag kunde tänka på var att det här inte hände mig och att min våldtäktsman inte på allvar var en prästkandidat. Men det var sant. Sängen var blodig av mitt förstörda underliv när han var klar. ”Det är sånt som händer sa han”. Och jag ber till Gud varje dag att det inte ska hända någon mer än jag. Såhär i efterhand är jag knappt längre förvånad över att blivande präster håller honom om ryggen och kallar mig lögnare. Blivande präster som ska vigas in i tjänst i samma kyrka som jag, och min våldtäktsman. Rädslan att äventyra min egen kandidatur drog mig från att anmäla, men med stöd från själavårdare tog jag kontakt med mitt stift. De tog mig och situationen på största allvar. Det är jag glad och tacksam över. Men hur prästkandidater och präster fortsätter stå på min förövares sida är fortfarande sårande. Det finns inget nytt under solen..