Kollegas övergrepp, Passivitet, ignorering etc, Svek, repressalier, bestraffningar

Raka vägen till sängen

Jag blev kontaktad av en man, kollega, som när jag anställdes var dåvarande chefens “högra hand”. Mannen är gift med en kvinna som har makt i stiftet. Han började skriva privata meddelanden till mig i vilka han gav mig komplimanger som gick över gränsen av vad som är tillbörligt. T ex kunde han kommentera vad jag hade haft för kläder och speciellt skor på mig någon gång på jobbet. Jag tyckte dessa meddelanden var obehagliga men ville inte tro att dessa var, vad jag egentligen såg att de var; sexuella anspelningar och respektlösa meddelanden. Jag låtsades som om inget hade hänt. Meddelanden kom regelbundet under sena kvällar och helger. Jag svarade och var noga med att vara korrekt i mina svar.

Arbetsplatsen hade haft en terminsavslutning med middag, jag gick tidigare hem. Efter ett tag ringde det på dörren och samma man kom in i hallen. Jag förstod inte varför han kom till mig. Han gav ingen förklaring utan gick raka vägen till mitt sovrum och lade sig i min obäddade säng. Jag blev rädd och kände mig dum. Jag var chockad och visste inte hur jag skulle hantera situationen. Jag försökte prata med honom om normala saker och samtidigt var situationen inte normal eller neutral på något sätt! Han låg där i min säng och jag stod vid dörren till sovrummet och var på min vakt. Han beskrev då ett par skor som han hade tyckt var så sexiga och ville att jag skulle visa dem, ta på mig dem. Jag låtsades att jag inte visste vilka skor han talade om. Han förstod till sist att han inte skulle få någon uppmuntran av mig och gick. Den här incidenten bar jag ensam, tills jag hörde några av mina kvinnliga kollegor som hade fått liknande meddelanden av samme man. De hade kontaktat arbetsgivaren och berättat om trakasserier. Efter det gick även jag och berättade för chefen. Jag kände mig så dum som inte hade kunnat försvara mig tidigare. Jag kände att jag hade svikit mig själv då jag hade accepterat, skämts och hållit händelserna för mig själv. Chefen hade samtal med mannen, jag vet inte vad som sades men jag antar att han har fått erinran. De sexuella trakasserierna upphörde men han slutade att prata med mig eller överhuvudtaget se mig på kafferasterna eller på möten. Han totalt osynliggjorde mig, vilket jag i och för sig kunde tycka att det kvittar. Samtidigt kände jag att han “straffade” mig med osynliggörande eftersom han hade blivit avslöjad. Vi arbetar på samma arbetsplats men han samarbetar inte med mig.