Överordnads maktutövning/övergrepp, Församlingsbors övergrepp, Kränkande kommentarer/sexuella anspelningar, Passivitet, ignorering etc, Sexualisering av ämbete, Sexualisering av person

Telefonhot och sextrakasserier

I en församling som jag arbetade, hade vi kort på oss i personalen uppsatta i entrén på en pappskärm.  Plötsligt möts jag en morgon av att någon satt nålar i ögonen på min bild. Jag tar bort dem och tänker att det kanske bara var ett busstreck, men detta upprepas.  Varje dag under flera veckors tid möts jag av att någon stuckit ut ögonen på mig, jag tar bort, nästa morgon likadant. Jag påtalar detta för vik kyrkoherde men han tycker inte det är något att fästa sig vid.  Samtidigt börjar jag få konstiga telefonsamtal på min hemtelefon, någon flåsar i luren eller så är det bara tyst.
Efter ett tag börjar personen även prata upphetsat, framför allt om mina bröst, jag lägger på luren. Nu börjar samtalen komma tätare och bli mer hotfulla, jag börjar bli rädd och går till min kyrkoherde för att berätta och att påtala att jag tänker skaffa hemligt nummer på min privata telefon. Det ”förbjuder” han mig, eftersom det inte är förenligt med prästkallet, vi behöver vara tillgängliga, däremot behöver jag lära mig att sätta gränser, uppmanar han mig. Jag är för vänlig mot min omgivning och att det kan ge fel signaler. Det bör jag tänka på i framtiden.

Telefonsamtalen hem stegras, det rings på nätter, alltid från hemligt nummer, jag svarar inte längre i telefon, då min fasta telefon inte har någon nummerpresentatör så jag kan se vem som ringer, istället har jag den på tyst och låter telefonsvararen gå igång.  Meddelandena på svararen blir alltmer detaljerade om min kropp, för att övergå till hur vederbörande ska döda mig och vad han ska göra med min kropp därefter. Jag är ung, jag bor ensam, jag är rädd…
En måndag då jag är ledig och lyssnar av svararen, säger rösten att han nu står utanför min dörr och bara längtar efter att komma in. Jag går inte ut på hela dagen. När jag jobbar kväll springer jag den sista biten från tunnelbanan och knackar in dörrkoden med darriga fingrar. Rädslan börjar gå under huden…
Så bestämmer jag mig för att spela upp ett av meddelandena för min chef. Kyrkoherden blir vit i ansiktet och meddelar att vi behöver ta upp frågan om vår säkerhet gemensamt. Detta sker inte. Däremot börjar kyrkoherden behandla mig annorlunda, på olika sätt insinuera att jag har svårt att sätta gränser. Jag söker ett nytt arbete kort därefter och flyttar från min lägenhet. Då upphör trakasserierna.