Kollegas övergrepp, Passivitet, ignorering etc, Skyddande av förövare, förövaren får sympati

Sexistisk kollega får hållas

Var på en längre inomkyrklig utbildning för många år sedan. En manlig deltagare ( präst) klagade i vår lilla samtalsgrupp på att jag inte ” bjöd” tillräckligt på mig själv, – dvs berättade mer om vem jag var privat som person! Jag kunde verkligen inte känna igen mig i hans anklagelse ( jag var både glad, öppen och spontan) men gick inte i försvar utan framhöll att det var min rätt att berätta hur lite eller mycket jag själv ville! De övriga i gruppen skruvade tyst på sig. Bara en av dem sa något som lite liknade ett försvar för mig.

Några dagar senare fanns den anklagande manliga deltagaren (präst) bakom mig när jag studerade en anslagstavla. Ingen trängsel! Öde och tomt i den rymliga korridoren. Hans hand hittade ändå min rumpa! En tillräckligt lång ”taffsning” för att jag skulle märka den. Tillräckligt kort för att jag inom mig skulle försöka få det till ett misstag, att han bara ” råkade”…! Jag kände mig både chockad och maktlös!

Tiden efteråt undvek jag honom! Jag blev mindre glad och spontan och ville bara därifrån! Han är i tjänst och möter utsatta människor. Har inte berättat om detta för någon för jag lärde mig, som alla andra, tidigt att ”såhär är det”! Inga vittnen, inga bevis! Och han är en omtyckt person… Gift både då och nu!