Överordnads maktutövning/övergrepp, Diskriminering/fördelar för män, Kränkande kommentarer/sexuella anspelningar, Passivitet, ignorering etc, Rädsla för att förlora jobb, uteslutas, inte få bli präst etc, Sexualisering av person, Skyddande av förövare, förövaren får sympati

Fortsatta sexuella trakasserier trots anmälan

För sex år sedan fick jag arbete som kommunikatör i en liten församling i södra Sverige. Detta var mitt första arbete. Redan första veckan märkte jag att det var något konstigt med kyrkoherden. Han är betydligt äldre än vad jag är. Han tittade konstigt på mig, ville gärna pussa mig på kinderna när jag kom på morgonen och när jag gick på eftermiddagen, endast jag blev hembjuden hem till prästgården, som låg på andra sidan pastorsexpeditionen, på lunch etc. Jag talade med min närmsta kollega om detta och hon sa då ”hjälp, nej, vi trodde att inte detta skulle hända igen”.

Detta hade hänt flera gånger innan. Han har blivit anmäld till stiftet men inget har hänt. Biskopen har kommit ut och pratat med arbetslaget, han har lugnat ner sig lite och sedan har det fortsatt. Saken är den att när han hade sin första tjänstgöring för många år sedan blev han tillsammans med en av sina konfirmander trots att han var gift och dubbel så gammal. De är nu gifta i dag.

För mig blev saker värre och jag var orolig och rädd över att vara i samma rum som honom för man visste inte riktigt när man skulle bli tafsad på rumpan eller brösten och han gjorde det på ett sådant sätt så att man skulle tro att han råkade tafsa. När vi åkte bil fick jag ha handväskan eller jackan i knät för annars ville han ha sin hand på mitt ben. En gång försökte han kyssa mig på munnen och en annan gång tog han mig mellan benen. Jag blev så chockad så jag visste inte vad jag skulle säga. Jag var rädd för honom också för han hade maktbegär och vad skulle unga jag göra mot den ”trevliga” kyrkoherden.

Mitt stora stöd var min närmaste kollega och kyrkogårdsföreståndaren. Med dem kunde jag verkligen prata av mig. Det hemska var att kyrkogårdsföreståndaren pratade med kyrkorådets ordföranden om detta men hon brydde sig inte.

Kyrkoherden har utsatt så många i så många år. Vi hade inga konfirmander längre och skolan vill inte ens skicka praktikanter längre till den församlingen på grund av honom men vad gör man när man vet att stiftet inte gör något åt saken utan låter honom fortsätta som kyrkoherde ändå? Tack Gud att han är pensionär nu!!