Överordnads maktutövning/övergrepp, Rädsla för att förlora jobb, uteslutas, inte få bli präst etc, Sexualisering av person

Jag bara står…

Jag bara står…På något sätt visste jag vad som skulle hända innan dörren stängdes bakom mig. Handen som rör sig från nacken, ner över ryggen…jag bara står…helt stilla. Förstenad, stänger av…hör kommentarer om min kropp, mitt sätt att gå och röra mig. Hör kommentarer hur sexig min röst är, framförallt när jag predikar…får höra att han längtar mest efter att jag ska vara naken under röcklinet, att han drömmer om det…jag bara står…jag som annars är den som inte låter min röst tystna, jag som strider högt för de utsatta…jag bara står…på söndagens gudstjänst är han där…sitter långt fram med ett leende på läpparna…vad ber han om i syndabekännelsen? Hur ska jag formulera förlåtelseorden? Jag bara står…Kristi kropp för dig utgiven…nej vill jag skrika…men, jag bara står…efteråt, vid utgången…handskakningar, leenden, kaffemingel…jag bara står…vill gråta, skrika, berätta…berätta att inte ens i kyrkorummet, inte ens i mitt möte med Gud får jag känna mig trygg…men…jag bara står…