Överordnads maktutövning/övergrepp, Diskriminering/fördelar för män, Förminskande, förlöjligande, Kränkande kommentarer/sexuella anspelningar, Sexualisering av person, Skyddande av förövare, förövaren får sympati

Maktmissbruk och härskartekniker är vardag

Jag har blivit utsatt för maktmissbruk och härskartekniker. Prosten, som är 30 år äldre, ignorerade mitt inlägg i den teologiska debatten genom att klappa mig på huvet och kalla mig lilla gumman inför alla kollegorna, äldre manliga kollegor som under flera år ignorerade och utfryste mig på möten alternativt frågade om jag var den nya städerskan eller fritidsledaren trots att jag hade krage på mig, metodiskt struken från telefon och mailinglistor, utesluten från information och möten både i församlingen och pastoratet.

Jag har blivit utsatt för trakasserier med teologiska motiveringar kring kvinna o ämbete, hårda kommentarer från män som kissat på kyrkan när jag ska ha gudstjänst, blivit spottad på, folk har gått ur kyrkan när jag fått anställning och trampat på oblaten jag just delat ut i nattvarden.

Jag har blivit utsatt för sexuella trakasserier, en kyrkoherde som tog för vana att massera mina axlar om jag satt på ”fel” stol i fikarummet. Av en annan kyrkoherde som fått höra att folk kom på mina gudstjänster på grund av hur jag såg ut och rört mig, förtroendevalda som tafsar i sakristian, församlingsbor och kantorer som kramas intimt och tar sig friheter med händer och kommentarer, inviter av auktoritära män i stiftet som har makt över min anställning, biskop som kommenterar att utseendet kommer hjälpa mig i antagningsprocessen, när jag pga av trakasserier utanför kyrkans värld (en stalker) hade mitt privata telnummer hemligt en period fick jag kommentarer av kollegor o chef att det var ett hinder i arbetet, flåsande röster i arbetstelefonen, onanerande män i 112jouren. Vill inte ens nämna situationerna i koppling till själavård, konfirmander och hembesök.

Allt det här tillhör vardagen, jag har aldrig anmält något utan bitit ifrån själv och bitit ihop där jag inte kunnat annat, för att skydda mig själv och min anställning. Men jag har inte blivit slagen eller våldtagen så räknar mig som lycklig. Det är inte rimligt, men vardag.