Församlingsbo utsätts av anställd, Skyddande av förövare, förövaren får sympati, Utnyttjande/övergrepp på underårig

Övergrepp mot konfirmander tystades ned

Jag arbetade som präst i en församling. En av våra timanställda ungdomsledare utsatte konfirmander och unga ledare för ”oönskad sexuell beröring” och sexuellt ofredande. Han krävde tjänster för att de unga tjejerna skulle få vara med i ungdomsgruppen. Allt tystades ner av den kvinnliga kyrkoherden i 3 år. Hon sa till sin fritidsledare att hon inte fick säga något eftersom hon felaktigt blev upplyst om att det var tystnadsplikt på det hon fått veta av ungdomsledaren.

När bubblan sprack och han dömdes trodde jag att det var punkt. Han var teologistuderande med avsikt att bli präst. Det skulle han inte kunna bli enligt stiftets jurist. Ett par år efter domen skickas han på praktik på konfirmandläger i samma område där 11 ungdomar har anmält honom. Han har då antagits som prästkandidat. Eftersom biskopen har veto går det inte att överklaga att han ska få bli präst. Då en familjemedlem var en av de han utsatte för sina metoder vet jag vilken skada de här övergreppen gör.

Att dessutom svikas av kyrkan som inte tar övergreppen på allvar, gör skadan ännu värre. Om det här uppropet bara blir en radda hemska berättelser som inte leder till någon förändring så blir det en påminnelse om hur det var i processen. Vi ropade och ropade men ingen ville höra.