Överordnads maktutövning/övergrepp, Sexualisering av person, Utnyttjande/övergrepp på underårig

Präst tröstade 17 åring med närmanden

Jag var 17 år. Jag var ideell ledare i en juniorgrupp. Gruppens ledare var en man i 50-årsåldern, präst, pappa och gift. Omtyckt av många, bland annat av min mamma. Min pappa dog oväntat under sommaren. På hösten när verksamheten startade igen fick jag skjuts av honom till juniorgruppen – dom höll till i nästa samhälle. När barnen gått hem började mannen/prästen att göra närmanden. Han pratade om ”själars gemenskap” och ville trösta mig i min sorg. Jag ville inte alls bli tröstad på det sättet och kände mig obekväm och illa till mods. Kramandet gjordes i en undanskymd plats i församlingshemmet. Hans intresse och det som sedan blev tafsande och kyssar höll på under hela den terminen och längre än så. Han började köra andra vägar hem, tog mig mellan benen medan han körde. Jag blev paralyserad och försökte att undvika situationer då jag blev ensam med honom. Han dök upp hemma hos oss, med ursäkten att vara själasörjare till min mamma. Jag låste in mig i badrummet när jag hörde hans bil. Jag var rädd och ensam. Jag vågade inte berätta för min mamma, eftersom jag visste hur mycket hans stöd betydde för henne.

Jag minns inte längre hur jag kom ifrån honom – det är så många år sedan – det började 1983. Våra vägar korsades vid ett flertal tillfällen under flera år. Jag minns skräcken för att bli ensam med honom. Jag minns att jag var så arg på honom för att han inte tog hand om sin egen fru och familj istället. Jag tyckte han var äcklig och patetisk. När jag var i 30-årsåldern skrev jag ett brev till honom och berättade hur jag upplevt hans beteende och att han aldrig någonsin skulle ta kontakt med mig igen.