Överordnads maktutövning/övergrepp, Kollegas övergrepp, Kränkande kommentarer/sexuella anspelningar, Rädsla för att förlora jobb, uteslutas, inte få bli präst etc, Skyddande av förövare, förövaren får sympati, Svek, repressalier, bestraffningar

”Sveriges snuskigaste församling”

För några år sedan började jag på en ny arbetsplats där stämningen var ”rå men hjärtlig”. Alla hade ett tämligen öppet och något flirtigt förhållningssätt till varandra och alla verkade trivas.
De sexuella skämten och anspelningarna var i princip krav och de beskrev sig själva som ”Sveriges snuskigaste församling”, och det med stolthet.
Jag trivdes till en början eftersom det på något sätt var befriande att kunna skämta om sådant – och det är faktiskt väldigt tacksamt att skämta med kyrkogårdsarbetare om snygga häckar och välansade buskar. Bättre människa än så är jag inte. Inte sämre heller.
Efter en tid märkte jag dock att det fanns en gränslöshet inom arbetslaget som inte var hälsosam. Och jag menar nu inte enbart de sexuella skämten utan även en helt galen maktstruktur med informella ledare, mobbingkultur, förskingring och ekonomiska tveksamheter. Allt i en enda sörja med en person i centrum. Vi kan kalla honom X.
X var trevlig och flörtig som alla andra men visade sig inte veta var gränserna gick. Han utnyttjade sin chefsposition och startade utfrysningskampanjer mot den som inte gjorde som han ville.
När jag tyckte allt gick för långt, betackade jag mig från hans närmanden. Helt plötsligt fick jag ingen hjälp av vaktmästarna på hans order, det fanns inga pengar till min verksamhet osv. Jag blev helt utfryst, så till den grad att jag kände mig tvungen att låta honom fortsätta med sitt tafsande och sitt snusksms:ande för att kunna få en dräglig arbetssituation.
Då fanns det plötsligt pengar igen, minsann.
Vid ett tillfälle skämtar vi om fenomenet korta kjolar på sommaren, varpå jag plötsligt får hans hand innanför min kjol. Där och då blev jag så chockad att jag bara skämtade bort det. Önskar i dagsläget att jag haft sinnesnärvaro nog för en pungspark.
Jag anmälde honom för detta och passade även på att ta upp allt annat också, det med mörkade fakturor, tjänstebilar som körs privat mm. Facket drogs in och det startades oberoende utredningar om nästan allt på den arbetsplatsen. Gott så. Men… det är nu de galna maktstrukturerna visar sig.
Min kyrkoherde, som borde stöttat mig, säger till mig: ”Har du tänkt på att det är allvarliga anklagelser du kommer med?”! Kyrkorådets ordförande fyller i med ”Vem vet, ni kanske har haft ett förhållande som vi inte vet om” samt ”Du kanske själv har inbjudit till det här”. Dessa två (tre med X) herrar startade en utfrysningsskampanj mot mig och misskrediterade mig offentligt med mer.
För att göra en otroligt lång och rörig historia något kortare, kan jag berätta att jag har dokumenterat 27 fall av kränkande särbehandling med 23 bilagor i form av skrivelser, utskrivna mail, inspelade samtal mm.
X fick en varning i slutänden och jag valde att säga upp mig. Jag har dock inte fått se den slutgiltiga varningen. När jag slutat startade ett drev mot den kollega som stöttat mig genom hela processen. Hon blev uppmanad att säga upp sig och jobbar inte heller kvar. Vi var nr 10 och 11 att sluta där inom loppet av 4 år. I ett arbetslag på inte ens 20 personer. Något är ruttet, och inte bara i Danmark.
Jag är inne på andra året som sjukskriven nu pga ångest, depression och självmordstankar. Men jag vill inte vara tyst längre. Varde ljus!