Överordnads maktutövning/övergrepp, Förminskande, förlöjligande, Kränkande kommentarer/sexuella anspelningar, Rädsla för att förlora jobb, uteslutas, inte få bli präst etc, Svek, repressalier, bestraffningar

Du kommer aldrig bli frisk så länge du är sjuk i huvudet

Jag var 20 år när han tillsattes som kyrkoherde och därmed min nya chef.

Rätt fort började flera i personalen vittna om ett utövande av makt och några blev verbalt attackerade.

När det så blev min tur att kallas in på hans kontor och han stängde dörren fick jag genast tårar i ögonen. Han började med att be om ursäkt för sin kollega, en annan präst, för mina tårar skull, helt ogrundat.

Jag hade vid detta tillfälle precis fått min diagnos panikångest och påbörjat min första samtalskontakt och läkaren såg allvarligt på min hälsa och ville därför sjukskriva mig på deltid i början. Detta började min chef med att avstyra med orden: ”Du kommer aldrig bli frisk så länge du är sjuk i huvudet, du kan glömma din sjukskrivning”. Jag började gråta ännu mer och bad om att få ha kvar min samtalskontakt iallafall vilket var den enda behandlingen jag hade. Han spände ögonen i mig och väste: ”Har du en aning om hur mycket pengar jag lägger ut på dig?”

Han fortsatte med att ändra mitt sommarschema så att jag inte skulle ha några arbetsuppgifter på annan plats än där han var och skulle bli satt på att sortera papper i receptionen. Jag grät och fick fram att jag inte klarade av att vara nära honom hela tiden. Han skrek åt mig att packa ihop mina saker och lämna in min nyckel och kort till honom i slutet av dagen! Jag hade blivit avskedad.

Jag gjorde som han sa och bad även min sambo, som utbildade sig till polis, att närvara när jag skulle lämna tillbaka nyckeln då jag kände stor rädsla inför denna mannen.

När vi så klev in på hans kontor började han skratta… och han sa: ”Men lilla du, det förstår du väl att jag inte kan avskeda någon bara sådär!” Han bad mig även ta mitt ansvar i det hetska samtalet innan då han inte ville se sig själv som en ond person.

Jag gick därifrån med en äcklad känsel i magen, med min behandling fråntagen mig och min projektanställning i behåll. Jag jobbade klart över sommaren och lämnade sedan platsen bakom mig. Minnena krävdes det dock mycket jobb för att kunna hantera.

Vi möts ibland idag när våra församlingar korsar vägar. Med ens känner jag mig liten och svartmålad i hans