Överordnads maktutövning/övergrepp, Kränkande kommentarer/sexuella anspelningar, Utbildares maktutövning

Lärare och präst utnyttjar person som ber om hjälp

Jag var teologistuderande och han var min lärare och dessutom präst, cirka 26 år äldre än jag. Jag hade hört så mycket om hur duktig han var på själavård så jag bad om samtal. Jag tyckte att han var bra på att stötta mig och att han förstod hur jag kände det. Vi sågs i cirka 1 1/2 år, inte helt regelbundet och ibland med glapp mellan gångerna, vilket blev besvärligt för mig då jag mådde mer och mer dåligt.

Jag fick råd av vänner att söka någon mer professionell hjälp, men kände inte att jag kunde gå till någon annan. Denne man hade liksom koll på hela mitt liv, och det var även långa telefonsamtal, ibland sent på kvällen. Jag kände mig osäker på honom, men ändå ingav han en viss trygghet. Han gav också komplimanger om mitt utseende, vilket jag tog åt mig mitt i mitt dåliga självförtroende. Förstod inte vad han egentligen höll på med.

Så när jag mådde som mest dåligt och satt i samtal sa han utan förvarning att han tänkte avbryta kontakten, för han tyckte inte att jag gjorde framsteg, utan tyckte synd om mig själv och gnällde. Jag var chockad, vi hade ju inte gjort något avslut och inte kommit överens om detta. Jag kände mig utslängd, övergiven och hade suicidtankar.

Efter några månader ringer han upp mig och berättar att han har spanat in mig från sin bil på den gata där han vet jag brukar gå, men han kände sig dum och vågade inte ge sig till känna. Han vill ha brevkontakt, och det inleder vi. Han får veta var jag har min sommarpraktik, i en annan del av Sverige, och han ringer mig till pastorsexpeditionen där, vilket gör mig helt ställd. Det hela är nu mycket flirtigt, men på ett gammaldags lite tafatt vis, så jag förstår inte riktigt.

När hösten börjar kontaktar han mig och vill hälsa på mig, vilket han gör – med en tårta och en flaska vin. Jag bjuder på mat, och vi pratar lättsamt. Inget händer, utom att han ger mig en kram när han går. Får fler telefonsamtal om att han vill bjuda på bio och restaurang. Jag skriver brev och föreslår filmer. För mig är allt detta en mycket annorlunda vänskap, men jag förstår att det är något annat för honom när jag skriver och berättar att jag nu har träffat en man som jag har sällskap med. Han ringer upp och är inte alls lika vänlig och lättsam, utan förklarar att detta förändrar ju allt, nu ska vi inte träffas mer…

Jag är förvirrad och fattar inte…men så kommer käftsmällen:”Du kan ju alltid söka upp mig om du får problem igen!” Känner mig så förnedrad – hur KAN han?! Min dåvarande pojkvän är mycket svartsjuk och när han hör denne mans namn söker har efter uppgifter om honom och får veta att han är gift – med en kvinna som är ännu yngre än jag, och som jag har sett då denne man har haft bibelstudier i en kyrka jag besökt!

Det tog många år för mig genom själavård och terapi att komma igenom den skam jag kände efter den här historien. Jag fick hjälp att se att det inte var mitt fel, jag hade varit i sånt underläge – dels hans elev, dels en hjälpsökande konfident… och att han inte hade varit tydlig med vad han ville.