Överordnads maktutövning/övergrepp, Församlingsbo utsätts av anställd, Rädsla för att förlora jobb, uteslutas, inte få bli präst etc, Utbildares maktutövning, Varde ljus

Sade ifrån, fick dåliga referenser

Mitt pastoradjunktsår avslutades med ett konfirmationsläger där min handledare tillika distriktsprästen åkte hem från lägret mitt i natten för att hämta helig olja från Jerusalem för att smörja en konfirmand som han ansåg behövde det då konfirmanden i fråga uttalat att denne var nyfiken på alternativa religioner. Min handledare ansåg att han behövde smörjelse för att komma ifrån sådana tankar och för att den onde satt klorna i konfirmanden. Jag och de ungdomsledare som var med på lägret var helt chockade över min handledares agerande. Det hela var som taget ur en overklig film. När vi hade utvärdering om lägret sa jag att hade jag inte vetat om att detta var ett läger i svenska kyrkans regi hade jag kunnat tro att det var någon sekt som höll i lägret. Detta föll inte i god jord och handledaren visade sitt missnöje genom att ifrågasätta om jag ens skulle närvara på konfirmationsgudstjänsten som också skulle vara det sista jag gjorde på mitt adjunktsår. Jag stod på mig och var med. Då jag sökte min andra komministertjänst och varit på intervju ringde kyrkoherden i den församling jag sökt tjänsten upp min dåvarande kyrkoherde som gav mig fina vitsord. Då blev kyrkoherden som ringt om referenserna helt tyst i luren och sa; menar du det du säger nu? Javisst sa min dåvarande kyrkoherde. Du förstår sa kyrkoherden i den församling jag sökt hon har de sämsta tänkbara referenser från sitt pastorsadjunktsförsamling. Min dåvarande kyrkoherde berättade detta för mig och då jag inte hört ett ljud om att det fanns klagomål på mig under året jag utnyttjades som komminister i min pastorsadjunktsförsamling ringde jag upp både distriktsprästen som varit min s.k handledare (med stor förkärlek till att endast tala om sig själv och vad Kristus ville med honom då vi hade handledning) och den kvinnliga kyrkoherden. Jag konfronterade dem med uppgifterna som kyrkoherden där jag sökt komministertjänsten fått men båda hävdade att detta hade ingen av de sagt. Jag ringde då upp kyrkoherden som fått uppgifterna han blev tyst och efter en stund sa han; uppenbarligen vill ingen av dem stå för det dem sagt. Jag ringde då rekryteringsadjunkten i det stift jag tillhört som blev rosenrasande och han sa att hade det varit så katastrofalt ställt med dig som pastorsadjunkt hade de garanterat slagit larm och jag har bara hört positivt om dig. Men det gick bra att utnyttja dig och låta dig arbeta som komminister. Han rådde mig att få skriftliga referenser av den kvinnliga kyrkoherden. Jag ringde henne igen men hon vägrade hon kunde tänka sig att lämna tjänsteintyg, det var de skyldiga att göra, men inga referenser de ville hon lämna muntligt. Och med orden att ditt pastorsadjunktsår kommer alltid att förfölja dig det kommer du inte ifrån avslutades samtalet. Jag fick inte den tjänsten jag sökte men alldeles efter en annan komministertjänst på stående fot, utan att de ringde någon och mig veterligen har ingen annan arbetsgivare ringt min pastorsadjunktsförsamling. Jag sa ifrån under mitt pastorsadjunkt, dels på konfirmandutvärderingen. Jag försökte även säga till när jag upplevde att jag hade för många begravningar då fick jag svaret av den kvinnliga kyrkoherden att så är det att vara präst i x stad. När jag under slutet av mitt pastorsadjunktsår blev sjukskriven under några veckor då jag haft 2 begravningar i veckan ibland 3 och stiftet kopplades in då klämde hon fram. Hon har haft för många begravningar. Efter mitt pastorsadjunktsår fick församlingen ingen ny pastorsadjunkt då det blev tydligt för stiftet att p.a utnyttjades som komminister. Mitt straff blev bla referenser som ifrågasatte om jag ens hade en gudstro. Mitt första år som präst var vidrigt att uppleva och de människor som skulle ta hand om mig visade sig vara de värsta tänkbara.